Herregud, börjar verkligen saker & ting att gå åt det bättre för mig? Är det verkligen så?
Jag har blivit erbjuden jobb, gott folk! Känns jättebra. Inom hushållsnära tjänster, en till två gånger i veckan. Vilket är helt underbart. Det får ju bli till att jobba lite nu, efter att Belle blivit inskolad och innan jag börjar skolan. Jag ska försöka få tummen ur och besöka Belles dagis nu i eftermiddag för att höra med dem om när jag kan skola in henne. Det får ju inte bli innan hennes ettårsdag, så i början av november kanske jag kan påbörja inskolningen. Fårse vad dagisfröknarna säger.

För Belle har ju fått dagisplats! På Kimobogården i Rotorp, avdelning Smultronet. Det känner overkligt att Belle faktiskt ska börja på dagis.. "Är inte barn på dagis mycket, mycket större?" intalar jag mig ^^ Men Belle är ju faktiskt 11 månader nu, eller hon fyller det på lördag, så nu är det inte långt kvar till att hon fyller året. Det känns jättekonstigt, men så är det ju. Hon börjar bli stor. Det kan ju vara att hon känns mycket mindre för att hon inte går ännu. Men det är ingen brådska, ingen brådska. Iallafall inte för mig. Jag kan få panik över hur snabbt tiden gått ibland när jag tänker på hur mycket hon vuxit. Så ta det lugnt, stumpan >,<

På tal om att gå.. så står hon upp helt själv nu. Hon kan stå själv ganska länge, men sedan så sätter hon sig ned. Det känns väl lite läskigt, antar jag. Jag kan gå runt med henne och bara hålla i en hand. Då får hon kämpa med balansen, men det går bra. Hon är ju väldigt pigg och framåt. Vill ta sig upp.
Mammas duktiga tjej ♥



Wiie! Pappa och Belle busar :)



Vovven är jätteskojjig. Speciellt när den voffar ^^



Gosa med vovven ♥